Tänkte på en sak idag när jag satt ute på altan. Solen sken och det var riktigt varmt. Ändå infinner sig inte sommarkänslan längre. Det är höst nu, hur man än vänder och vrider på det!!
Och tanken på att barnen börjar skolan om en vecka. Det är nästan ruskigt hur fort tiden passerar. Hela deras sommarlov har sprungit förbi och jag vet knappt vart vi har gjort av det.
Allt man längtar efter och ser fram emot när de första solstrålarna börjar värma, det är liksom över redan.
Det är med blandade känslor jag säger farväl till sommaren.
En del av mig får sån ångest, för jag vill fortfarande sola och gå i shorts. Dricka mitt morgonkaffe på altan. Ha varma kvällar och grillad mat.
Den andra delen av mig tycker att det är mysigt och längtar efter fina höstdagar och mysiga, mörka kvällar. När man får börja tända de första brasorna i kaminen och fylla huset med värmeljus. Det är en viss känsla det också, som fyller mig med harmoni.
Om tre månader har vårat år (!!) passerat och det är dags för Thailand. Så avlägset det kändes den dagen J & V kom hit och kastade resekatalogerna på vårat köksbord en sen höstdag förra året. Och nu är det så äntligen snart dags!!
Tiden är verkligen nåt som finns på både gott och ont. Ibland önskar man att man kunde speeda på den, när man längtar så oerhört efter något. Och ibland skulle man vilja stanna den för en stund, när man är mitt uppe i något underbart som man värdesätter och vill känna av läääänge. Ibland vill man vrida den tillbaka, för att man insåg att saker inte blev som de borde.
Men jag antar oavsett att allt sker av en anledning, både de bra och de dåliga sakerna.
Det gäller bara att hänga med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar