Tacksam!

Satt och funderade i bilen på väg hem från Zumban idag.
Hur oerhört glad jag är att man -till slut- hittade mitt diskbråck och opererade det så pass snabbt efter man konstaterat det.
Att jag efter år av värk, sjukskrivningar, smärtlindrande, inflammationshämmande, och ja, även en del misstroende ögon...äntligen hittade en naprapat som såg till att jag genom läkaren blev ORDENTLIGT utredd och fick en röntgentid.
Det min första sjukgymnast under årens lopp avfärdat som klena muskler, för mycket svank, överbelastningar och muskelinflammationer och en del andra "diagnoser", visade sig verkligen vara en skada i min rygg. Jag var helt plötsligt inte dum i huvudet. Kändes som en seger i sig att få en diagnos. För ja, ett tag började jag fundera på om jag var koko och inbillade mig all smärta. När läkaren på löpande band gav mig piller som inte fungerade eller tog bort det onda. Och tiden bara rullade på utan att jag blev ordentligt utredd för smärtan.

När röntgensvaren kom och visade diskbråck på L5-S1, så gick det sedan undan. Fick röntgen i Augusti 2009 och i Oktober samma år var jag opererad.

Och sen?
Ett helt nytt liv började. Så fort läkningstiden var över började jag med mina 1-timmes promenader och trappade sedan upp allting vartefter.
Se nu var jag är idag...
Nästan 30 kg lättare, har klarat av att träna regelbundet i över ett år.
Jag kan ta mina löpturer när jag vill utan att få ont någonstans.
Men det allra mest fantastiska, det är att mina barn har en mamma som mår så många gånger bättre idag. En mamma som orkar röra på sig, som KAN röra på sig och som har orken & energin till det.
Att inte ständigt behöva svara:
- mamma kan inte, det gör för ont.
Att kunna resa sig ur soffan utan att det tar en halvtimme, bara det är en lycka i sig =)

Trodde faktiskt inte där på slutet när det var som allra jävligast, att jag någonsin skulle få ett normalt liv igen.
Men jag fick fan en andra chans. Och den har jag tagit tillvara på genom att träna, bygga lite muskler som stärker både mig som person och kroppen.
Något som faktiskt alla borde tänka på INNAN man får problem.
Jag är galet tacksam att jag idag är frisk, mår bra fysiskt och inte har några krämpor...