Idag på jobbet får jag ett samtal från Filip. Han ber mig ringa läkaren för han har så ont i sin fot. Säger att jag ska kolla på den först, så han får vänta till jag kommer hem. Visste redan att han hade gjort sig illa eftersom jag fått mess av Micke strax innan. Han hade lindat foten redan.
När jag kommer hem visar det sig att han inte kan röra foten överhuvudtaget. Inte ens vicka på tårna.
Jag ringer ner till vårdcentralen, de talar om att det inte finns några tider. Men hon skulle kolla lite och återkomma innan hon skickade oss till akuten.
Efter en stund ringer hon och säger att vi kan komma ner på en gång så skulle läkaren titta på foten ändå. Skönt att vi slapp akuten och flera timmars väntetid säger jag bara.
Läkaren vred och vände på foten, som nu även har blivit blå ända fram i tårna.
Filip hade så jäkla ont så han bara skrek i vissa lägen. Läkaren sa att han hade fått nån översträckning -tror jag det hette- i foten och inte fick springa eller göra hårda nedslag med foten på två veckor!! Det kunde annars i värsta fall resultera i att han fick långvariga eller bestående fel i foten.
Lät lite läskigt.
Kan tänka mig att om han börjar känna sig bra så är det ju svårt att få han att vara still. Men läkaren pratade direkt till Filip när han förklarade allvaret i en sån skada, så jag tror att Filip förstod att han ska hålla sig lugn.
Han fick iaf kryckor att ha i dryga två veckor och sen en remiss till röntgen för att se om det finns något som är trasigt inne i foten oxå.
På röntgen tog de hur mycket bilder som helst. Sen fick vi vänta.
Efter dryga 40 minuter ropar de in oss igen. Då vill de ha bilder på den friska foten oxå. De behövde jämföra bilderna tydligen.
Sen skulle vi vänta igen till de hade kollat bilderna. Efter ett tag kommer sköterskan ut och säger att vi får åka hem. Jag frågade om allt var ok, men fick till svar att de inte var klara än, utan skulle kontakta våran familjeläkare imorgon om resultatet.
Känner mig lite nervös när det blev så här nu. Känns ju som att de verkar ha hittat nånting. För de andra som satt i väntrummet som väntade på besked, till de sa det bara att de inte hittade några frakturer och de kunde åka hem.
Får väl vänta till imorgon och se då. Hoppas, hoppas för min lilla killes skull att det inte är nåt annat som tar längre tid att läka. Vill inte att hans sommarlov blir förstört!
Egentligen skulla jag blogga om våran mysiga helg oxå. Men det får jag nog göra imorgon.
Börjar känna att dagens krafter har gjort sitt...
Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar