Orka!!

Egentligen hade jag ju lovat mig själv att aldrig mer bli så där extremt personlig i bloggen.
Men jag bara måste göra mig av med all negativitet någonstans!

Livet känns helt jävla fuckat just nu. I denna stund.
Har så mycket att glädjas över, ändå låter jag skiten dra ner mig...

Jag hatar människor, avskyr folk runt om mig. Vill bara låsa in mig och vara. Ifred.
Överkänslig, tål absolut ingenting. En hel jävla arbetsdag kvar att våndas på.
Hatar det stället med när livet är upside down....

Just nu önskar jag mig bara lite styrka, energi och ledighet...

Lär ut och springa av mig massa jävla irritationsmoment...

Hoppas på en ny, bättre dag imorgon!

Pest & pina!

Jag är så sjukt trött så det finns inte. Alltså, inte sovatrött.
Utan trött i kroppen.
Energi finns det noll utav för tillfället. På jobbet är jag som en jäkla zombie.
Tackar nån där uppe som är snäll mot mig och låter omställningarna gå min väg och ge mig fina krokar iaf =).
Det är inte så vanligt att man har flyt med den biten...
Fattar verkligen inte hur jag ska fixa två veckor till efter det här. Jag går nog på den absolut sista reserven just nu.
Vill inte klaga på värmen, för den älskar jag. Men FAN för att behöva stå på fabriken dessa dagar. Det är som att gå rätt in i en ugn utan luft!
Försöker åtminstone tänka positivt att den som väntar på något gott...

Idag är det springdag, så bara att dra på sig skorna och ut. Trots att jag egentligen inte har orken. Men jag vill heller inte ha några dåliga ursäkter för att slippa. Vet ju att jag mår som en prinsessa när jag väl kommer hem sen.

Fast jag har nyss ätit så det får vänta en timme. Blev en hemmagjord tonfisksallad idag. Kokade Pasta bredvid till familjen, själv hoppar jag kolhydraterna. Tog en liten brödbit bredvid, det får räcka!

Igår köpte vi en "plaskdamm" åt barnen. Något de kan ligga och svalka sig i. Bara en sån där liten rackare.
Vi har ju bestämt oss på poolfronten att det aldrig mer blir en stor pool. Även om det såna här dagar skulle vara ruggigt skönt.
Men orka sköta om dem. Inte jag.
Hur som helst. När jag kom hem från jobbet hade jag 5 ungar i den lilla =)
Men de trivdes och har legat däri hela eftermiddagen.

Måste ha blivit typ ett av världens mest tråkiga blogginlägg, but hey, vem bryr sig?
Läs den som orkar, eller skit i det.

Bye!

Lovely

Kan inte annat än sammanfatta helgen på detta sätt:
HELT JÄVLA UNDERBAR!

Den fantastiska midsommaraftonen i fredags.
Och igår. Ett bröllop så vackert!!
Drev lite fint med Sara inne i kyrkan när hon kom in lite rödögd och säger:
-Sara, tänk på sminket.
Sekunderna efter drar kyrklockorna och brudmarchen igång.
Den här gången säger jag:
-Sara, har du fler servetter? =)

Sen grät jag nog hela eftermiddagen varje gång någon öppnade munnen. Visste inte att jag var så blödig för vackra ord...
Det slutade vid middagsbordet med att jag fick ta Mickes använda servett för att hålla sminket något så när på plats.
Nåväl, när festen sen drog igång på allvar glömde jag bort det där med att gråta.
Vi hade sjukt skoj. Och en del blev liiiite mer luriga än andra. Ha ha ha!
Men det är inte ofta det är bröllop så det gäller att släppa loss ordentligt.

Idag kära vänner, gjorde jag det jag lurat på några veckor. Var in och beställde mig en ny Iphone. Tyckte det var dags att uppgradera min 3:a till den nya 4:an...
Inte för att jag var i särskilt stort behov av det. Mer för att jag bara kände för det ;)
Även den här blev vit, så jag slipper ha samma färg som min kära make.

Nu ska jag bläddra igenom bröllopsbilderna. Jag var en riktig kameraguru igår och insåg att jag tagit 250 bilder. De sista kanske mindre seriösa, de visade nog mer den där sidan av vuxna människor som tagit en öl för mycket ;)
Whatever...vi lever bara än gång så varför inte passa på att göra det ordentligt...

Lovely!

Kan inte annat än sammanfatta helgen på detta sätt:
HELT JÄVLA UNDERBAR!

Den fantastiska midsommaraftonen i fredags.
Och igår. Ett bröllop så vackert!!
Drev lite fint med Sara inne i kyrkan när hon kom in lite rödögd och säger:
-Sara, tänk på sminket.
Sekunderna efter drar kyrklockorna och brudmarchen igång.
Den här gången säger jag:
-Sara, har du fler servetter? =)

Sen grät jag nog hela eftermiddagen varje gång någon öppnade munnen. Visste inte att jag var så blödig för vackra ord...
Det slutade vid middagsbordet med att jag fick ta Mickes använda servett för att hålla sminket något så när på plats.
Nåväl, när festen sen drog igång på allvar glömde jag bort det där med att gråta.
Vi hade sjukt skoj. Och en del blev liiiite mer luriga än andra. Ha ha ha!
Men det är inte ofta det är bröllop så det gäller att släppa loss ordentligt.

Idag kära vänner, gjorde jag det jag lurat på några veckor. Var in och beställde mig en ny Iphone. Tyckte det var dags att uppgradera min 3:a till den nya 4:an...
Inte för att jag var i särskilt stort behov av det. Mer för att jag bara kände för det ;)
Även den här blev vit, så jag slipper ha samma färg som min kära make.

Nu ska jag bläddra igenom bröllopsbilderna. Jag var en riktig kameraguru igår och insåg att jag tagit 250 bilder. De sista kanske mindre seriösa, de visade nog mer den där sidan av vuxna människor som tagit en öl för mycket ;)
Whatever...vi lever bara än gång så varför inte passa på att göra det ordentligt...

Midsommar

Tror att jag haft den finaste midsommaraftonen någonsin!
Till och med Filip sa nu när vi kom hem på kvällen:
- mamma, det var den bästa midsommar vi haft.
Och när han satt på utedasset säger han:
-ja, jag skulle nog kunna bli van med att leva så här :)
Så farligt är det inte.

Känns som att dagen verkligen var som tagen ur en midsommardröm.
Vi var ute på landet, barnen byggde midsommarstång, det bands kransar, vi hade långbord, dans runt stången, liten femkamp för barnens skull.
Verkligen som man vill att det ska vara.

Och jag kan inte nog säga vilka underbara, underbara människor de är!!
Tack snälla ni för att ni så snällt och med öppna armar välkomnat oss in i familjen!
Det är så här alla borde få ha det...

Amanda hade en fundering häromdagen om släktbanden och vilket förhållande jag har till mina syskons pappa. Jag förklarade att jag var uppvuxen med honom och att han varit gift med mormor. Alltså var han även som min pappa när jag var yngre.
Så idag, då hette han inte längre "Micke i Stockholm" för Amanda.
Nu var det Morfar! :)
Och jag tycker att det känns skönt att vi efter åren fortfarande räknas för han som hans barn och att vi fått en sån fin kontakt nu.
Och att Amanda lyser så över att ha en "morfar" som hon sitter i knä på och filosoferar med. Det värmer i mammahjärtat eftersom hon inte haft någon riktig morfar.
Filip studerar naturligtvis som vanligt allting på avstånd, men med en viss nyfikenhet och en del frågor.
Verkligen skillnad på mina kottar i deras framfart här i livet :)

Finns egentligen inte så mycket mer att säga än att dagen var som sagt: PERFEKT.
Och imorgon...eller, vänta nu, IDAG är det ju dax för bröllop. Klockan var visst ny dag redan :)
Ska bli sååå spännande att få se ett kyrkbröllop. Faktiskt första gången jag går på ett sådant...

Borde nog ta mig några timmars sömn nu. Är ju trots allt lite småtrött...

Natti

Dessa "höjdare"

Tanken var att våran styrelse skulle komma på besök idag. Som vanligt hade man bett oss om lite extra ordning och reda, och naturligtvis maskiner igång!
Mellan 13-14 skulle de komma.
Nämen...halv fyra stämplade jag ut. Då hade de behagat kika förbi. Gör mig visserligen inget med lite övertid. Men det är alltid samma visa när det är besök på G. De säger en tid, kommer förbi ett par timmar senare.
Men det är klart, deras företag. De gör som de vill =)

Såg en bild på Kissie idag, appropå nåt helt annat. FY FAN vilken vidrig människa. Som hon såg ut. Följde ju hennes blogg ganska flitigt ett tag, och man fattade ju redan då att hon hade rejäla ätstörningar.
Men dessa bilder på henne, hur hon såg ut nu. Det var ruskigt avskräckande.
Nog för att jag strävar efter att få bli smal. Men nånstans drar jag gränsen.
Smal, det är en sak. Men när man är så mager att man nästan går av, med ett par bröst större än två vattenmeloner. Ja, då har man tappat greppet fullstädigt!!

Och appropå smal. Idag måste jag fasiken komma ut och springa. Blev inget igår. Jag var helt enkelt för slö. Skyllde på att vädret var dåligt och att huset var fullt i barn.

Ja, skitdåligt. Men ändå. En ursäkt =)
Var i alla fall ut en halvmil i måndags, trots mina stackars skavsår. Men jag plåstrade om dem riktigt rejält. Det funkade!

Först middag hur som helst. Kyckling och grönsaker för mig. Och ris plusar vi på till de andra i familjen.
Sen hem till Camilla. Ska få en kurs i deras larmsystem så jag kan passa katter i helgen. Och nu behöver jag ju inte oroa mig för att de rymmer den här gången. Nu är de ju vana vid att vara ute =)
Däremot är jag svinnervig när det gäller larmet. Slutar väl med att jag kallar ut hela räddningstjänsten eller nå....ha ha!

Imorgon ---> sista arbetsdagen för veckan! Sånt gillar vi, riktigt mycket!
Har till och med tagit ledigt från lunch...

Ha nu en fortsatt bra Onsdag.

Härlig helg väntar!

Känner på mig att den kommer bli helt fantastisk!
Midsommar firar vi ihop med mina syskons pappa, hans fru med barn och barnbarn!

Som jag tycker är en bunt härliga, spontana människor. Har ett minne av att jag nämnt det förut... :)
I alla fall så blir det en tripp ut till deras stuga där vi kommer fira hela dagen! Ser fram emot.

Lördagen går i kärlekens tecken. Då ska vi på bröllop. Våra grannar eller ska man säga; nära vänner? tänker säga "I do" till varann...

Båda dagarna håller jag tummarna HÅRT för fint väder!

Innebär visserligen även en del stress. För att vara ute i god tid när det gäller kläder, det är definitivt inte min starka sida. Har aldrig varit, kommer aldrig bli.

I helgen gav jag mig sjutton på något jag varit sugen på ett bra tag, men dragit mig för, av den enkla anledningen att jag inte orkat.
Men nu vände jag upp och ner på hela vårat datarum. Rensade varenda litet papper och slängde buntvis med gamla dataskivor, papper och en jäkla massa annat som låg i drivor...eller ja, nästan så i alla fall =). Blev iaf tre sopsäckar med skräp!!!
Sen UT med de gamla otympliga möblerna som tog en jäkla massa plats! Och sen in med vita möbler, i betydligt mindre format.
Nu känner jag mig nöjd. För ett tag.

Ikväll blir det bara jag och Manda hemma. Filip sover borta och Micke jobbar.

Men nog ska jag och lill-skruttan lyckas mysa ihop oss ändå. Naturligtvis tar hon ju pappas plats i sängen.
Först överväger jag dock om mina ruggiga skavsår fixar en löprunda.

Sugen som en tok, men kommer bli skitförbannad om jag inte klarar av att springa. Svårt dilemma det där...

Ha en fortsatt fin måndag på er!

:(

Det finns ju människor...sen finns det människor!!
Jag känner mig jävligt irriterad, eller det kanske är fel ord.
Besviken! Djupt besviken på hur svinigt en del beter sig...
Tycka är en sak, och det får man göra. Men gör det gärna efter att kolla upp fakta!
När sen mina barn blir drabbade av de här "perfekta" människorna.
Då svider det i mammahjärtat!!

Nästa gång kanske NI är de drabbade!
Tänk gärna efter före...

Älskade unge!

Idag på jobbet får jag ett samtal från Filip. Han ber mig ringa läkaren för han har så ont i sin fot. Säger att jag ska kolla på den först, så han får vänta till jag kommer hem. Visste redan att han hade gjort sig illa eftersom jag fått mess av Micke strax innan. Han hade lindat foten redan.
När jag kommer hem visar det sig att han inte kan röra foten överhuvudtaget. Inte ens vicka på tårna.

Jag ringer ner till vårdcentralen, de talar om att det inte finns några tider. Men hon skulle kolla lite och återkomma innan hon skickade oss till akuten.
Efter en stund ringer hon och säger att vi kan komma ner på en gång så skulle läkaren titta på foten ändå. Skönt att vi slapp akuten och flera timmars väntetid säger jag bara.
Läkaren vred och vände på foten, som nu även har blivit blå ända fram i tårna.
Filip hade så jäkla ont så han bara skrek i vissa lägen. Läkaren sa att han hade fått nån översträckning -tror jag det hette- i foten och inte fick springa eller göra hårda nedslag med foten på två veckor!! Det kunde annars i värsta fall resultera i att han fick långvariga eller bestående fel i foten.
Lät lite läskigt.
Kan tänka mig att om han börjar känna sig bra så är det ju svårt att få han att vara still. Men läkaren pratade direkt till Filip när han förklarade allvaret i en sån skada, så jag tror att Filip förstod att han ska hålla sig lugn.
Han fick iaf kryckor att ha i dryga två veckor och sen en remiss till röntgen för att se om det finns något som är trasigt inne i foten oxå.

På röntgen tog de hur mycket bilder som helst. Sen fick vi vänta.
Efter dryga 40 minuter ropar de in oss igen. Då vill de ha bilder på den friska foten oxå. De behövde jämföra bilderna tydligen.
Sen skulle vi vänta igen till de hade kollat bilderna. Efter ett tag kommer sköterskan ut och säger att vi får åka hem. Jag frågade om allt var ok, men fick till svar att de inte var klara än, utan skulle kontakta våran familjeläkare imorgon om resultatet.
Känner mig lite nervös när det blev så här nu. Känns ju som att de verkar ha hittat nånting. För de andra som satt i väntrummet som väntade på besked, till de sa det bara att de inte hittade några frakturer och de kunde åka hem.

Får väl vänta till imorgon och se då. Hoppas, hoppas för min lilla killes skull att det inte är nåt annat som tar längre tid att läka. Vill inte att hans sommarlov blir förstört!

Egentligen skulla jag blogga om våran mysiga helg oxå. Men det får jag nog göra imorgon.
Börjar känna att dagens krafter har gjort sitt...

Natti!

Tacksam!

Satt och funderade i bilen på väg hem från Zumban idag.
Hur oerhört glad jag är att man -till slut- hittade mitt diskbråck och opererade det så pass snabbt efter man konstaterat det.
Att jag efter år av värk, sjukskrivningar, smärtlindrande, inflammationshämmande, och ja, även en del misstroende ögon...äntligen hittade en naprapat som såg till att jag genom läkaren blev ORDENTLIGT utredd och fick en röntgentid.
Det min första sjukgymnast under årens lopp avfärdat som klena muskler, för mycket svank, överbelastningar och muskelinflammationer och en del andra "diagnoser", visade sig verkligen vara en skada i min rygg. Jag var helt plötsligt inte dum i huvudet. Kändes som en seger i sig att få en diagnos. För ja, ett tag började jag fundera på om jag var koko och inbillade mig all smärta. När läkaren på löpande band gav mig piller som inte fungerade eller tog bort det onda. Och tiden bara rullade på utan att jag blev ordentligt utredd för smärtan.

När röntgensvaren kom och visade diskbråck på L5-S1, så gick det sedan undan. Fick röntgen i Augusti 2009 och i Oktober samma år var jag opererad.

Och sen?
Ett helt nytt liv började. Så fort läkningstiden var över började jag med mina 1-timmes promenader och trappade sedan upp allting vartefter.
Se nu var jag är idag...
Nästan 30 kg lättare, har klarat av att träna regelbundet i över ett år.
Jag kan ta mina löpturer när jag vill utan att få ont någonstans.
Men det allra mest fantastiska, det är att mina barn har en mamma som mår så många gånger bättre idag. En mamma som orkar röra på sig, som KAN röra på sig och som har orken & energin till det.
Att inte ständigt behöva svara:
- mamma kan inte, det gör för ont.
Att kunna resa sig ur soffan utan att det tar en halvtimme, bara det är en lycka i sig =)

Trodde faktiskt inte där på slutet när det var som allra jävligast, att jag någonsin skulle få ett normalt liv igen.
Men jag fick fan en andra chans. Och den har jag tagit tillvara på genom att träna, bygga lite muskler som stärker både mig som person och kroppen.
Något som faktiskt alla borde tänka på INNAN man får problem.
Jag är galet tacksam att jag idag är frisk, mår bra fysiskt och inte har några krämpor...