Som jag suktat sen tidig vår efter den dagen när jag oavbrutet, stolt skulle klara av en hel mils löpning. Och idag nådde jag äntligen fram!!! Med en tid på 57,27, så känner jag mig extremt glad.
Efter gårdagen när jag var ordentligt ur form och kände mig nere, så bestämde jag i morse att det är dags att jaga ut deppigheten ur hjärnan...
Och det finns för mig faktiskt inget bättre sätt att rensa skallen på än att skruva på musiken och dra på mig skorna och ge mig ut på en runda.
Den svåra biten när man är nere är ju faktiskt att komma till skott och göra det.
Hade dock inte planerat att göra en sån lång runda idag. När jag ändå till slut var uppe i 8 kilometer tänkte jag;
- det fattas bara 2 till milen, det är ju ingenting. Sen var det bara att köra...:)
Nu VET jag med all säkerhet att jag kommer klara tjejmilen!! Och det skänker mig glädje idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar