Satte ungarna på cyklarna så de fick trampa hem till mormor på eftermiddagen.
Själv drog jag på mig löparskorna och hängde fast en vattenflaska på Mickes cykel. Sen fick han haka på mig på min runda.
Någon nytta ska väl han med göra ;).
Och det är väl inte fy skam att vara cyklande waterboy bredvid sin fru?
Jag lyckades! Idag igen!
Passerade milen på 56:40.
Det är en galen känsla, eller salig blandning av flera känslor, när man lyckas med ett mål man satt upp.
När jag insåg att jag tagit en mil igen, och tiden bättre en förra gången.
En euforisk känsla. Och en riktig kick...
Det höjer självförtroendet ett rejält snäpp.
Hemma igen blev det en proteindrink till "mellis".
Till middag stod en blandning av kolhydrater och proteiner.
Pasta och tonfisksås.
Slut på hälsodagboken för ikväll!
hej!!!!tänkte bjuda in dig till min blogg men hahaha som du säkert förstår så har jag inte fått det att funka. Tror jag måste ha din meil?! du kan ju kolla om du kommer in ändå. http://jennytheblogger.blogspot.com
SvaraRaderaville bara skriva att du är förjävla duktig med ditt springande!!!hurra för dig.Nu ska jag också börja ta tag i min kondition!Men nån mil blir det inte i första taget, om det nu blir det nångång i överhuvudtaget. Ha det så bra Kram o hälsa lilli