tisdag 27 oktober 2009

Säg den lycka som varar för evigt...

Ja...klarade mig i alla fall frammåt kvällningen med att få vara glad över min promenad. Men det fick bli ett "knarkpiller" som förrätt till kvällsmaten.
Ont som satan fick jag. Fan, jag blir så helvetes jävla förbannad!!! Varför kan det aldrig bara få vara bra för? *frustrerad*

Ja ja, det är väl bara att inse, det var lite för stöddigt att gå så långt på en gång...
Bättre lycka nästa gång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar