Long time, no see

Ja, känns som det var super länge sen jag skrev. Vet inte vart dagarna har tagit vägen?!
Försvunnit har de gjort i alla fall...

Igår var jag och Amanda till stan med Jessica (Kid, ja jag har lite svårt att anpassa mig till såna extrema förändringar som namnbyten!) och Elias. Elias skulle till lasarettet och röntga sin lilla rygg.
Körde över Skultuna och skulle tanka där. Vad händer? Jo, automatjäveln tar mitt kort och vägrar lämna tillbaka det. Ringde servicenumret och närmsta servicefolk var i Fagersta, typ massor med mil bort. Och så mycket tid hade vi inte. Vi tog Jessicas kort och mosade in det flera gånger och till slut spotta automaten ut mitt kort och vi kunde fortsätta. Blev lite sena till lasarettet men det gick bra ändå. Eller alltså, de fick komma in i alla fall. Jag och Amanda kom upp lite efter för vi parkera bilen först. Och när vi kom in på röntgenavdelningen så hör vi nån som gråter så hjärtskärande..länge länge länge. Och till slut kommer de ut och Elias är alldeles söndergråten, han tyckte inte det var nå roligt alls att vara på röntgen!
Sen åkte vi och köpte present till Filips skolkamrat som ska ha kalas på fredag.


När vi gick till bilen så körde Amanda Elias i rullstolen för Jessica skulle springa iväg och lämna nå papper vid barnavdelningen.
Då säger Amanda så här:
- Mamma, varför sitter Elias i rullstol?
Jag:
- För att han inte kan gå.
Amanda:
- Varför inte då? Han har ju ben!

Tänk vad det rör sig i huvudet på små barn. Och undrar hur länge hon funderat på det där!

Dags att åka och hämta lilla fröken på dagis!