Ja, lilla gumman. Hon vaknade vid halv tolv igår kväll och var riktigt genomförkyld, och hade problem med andningen. Hon väste och rosslade massor. Själv blir man ju super-orolig! Sen börja hon hosta och det var lite skällande, så då började jag fundera på krupp. Men kan det bara komma när de börjar bli så här stora?! Får väl se hur det artar sig. Nu sover hon ganska bra i alla fall, men var dock lite febrig kände jag.
Har funderat lite till och från hur jag ska göra med bloggen, eftersom jag tappat suget på att skriva lite. Samtidigt som jag får lite ångest när jag tänker på att lägga ner den. Kom fram till att så länge det känns så, så skriver jag lite inlägg när helst jag känner för det. Även om det går ett tag emellan ibland. För man får lite dåligt samvete med när man inte skriver, man vill ju hålla den uppdaterad. Men nu har jag bestämt mig för att göra så här och då får det bli så!
Varsel har det varit på jobbet. 18 stycken av oss på golvet sägs bli drabbade. Vi får hoppas att det blir ett lägre antal som får gå i slutändan. Det känns riktigt skittråkigt! Blev för egen del lite lugnad av att få veta att jag har plats 38 i turordningen så jag är väl inte direkt drabbad denna gång (förhoppningsvis, man är väl aldrig säker). Men vem vet hur det blir sen, fortsätter det neråt eller kommer det vända? Man inser plötsligt hur lyckligt lottad man är som trots allt har ett jobb och får en lön. Det blev så påtagligt när de kom med varslet. Hjärnan snurrade ju igång på högvarv direkt. Vad gör man? Jag har ju aldrig varit arbetslös på det sättet mer än innan man fick första jobbet efter studenten. Jag vill verkligen INTE förlora mitt jobb. Trivs nog rätt bra på Gunnebo bland mina arbetskamrater trots allt i slutändan!
Nu ska jag i alla fall passa på att vila upp min rygg (som krånglar igen) medans Amanda är sjuk. Så man blir fit for fight igen! Är så surt att ha så där jävulens ont igen. BLÄ!
NU har jag förtjänat en kopp kaffe!
God morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar