Sign of life

Ja, jo...
Jag lever fortfarande. Men mina bloggtankar gick väl sådär. Hade en genuin tanke om att jag skulle få igång bloggandet igen. Tiden räckte inte till. Hamnade i träningskoma igen. Så nu har det varit mycket motion överst på schemat.
Jag menar, herregud, det har ju börjat på att bli vår. Det innebär löpning....
Så jag har sprungit, sprungit och sprungit...tagit igen hela vintern =)
Nytt milrekord har jag skaffat mig! dryga 51 minuter. Hoppas på att få ner mig under 50 under sommaren. Det återstår att se.

Nu är jag sjuk. Det innebär på tok för mycket vila istället. Då har jag tid att plita ner några rader i min tristess. Jobbar och sliter dagtid. Ramlar ihop i sängen direkt jag kliver innanför dörren.
Är i ett sånt där mittemellanläge. Känner mig hyfsad på morgonen, för att sedan försämras under dagen till att bli utslagen när jag kommer hem.
Är således för frisk för att vara hemma men ändå för dålig för att jobba (egentligen). Det vänder nog snart...till det bättre!

Nu ska här mysas vidare och hoppas på lite sömn snart. Helgen är här på ett kick....