Trodde verkligen att jag saknat att blogga, för det kändes verkligen så den tiden jag inte gjorde det.
Men nu vet jag inte.
Eller...jo, jag saknar det, men något har lixom tagit udden av känslan att skriva.
Känner mig lite skeptisk till vad jag vill dela med mig av och inte.
Men om jag bara kommer igång så finner jag väl känslan för det också.
Idag sparkade jag i alla fall igång min träning igen. Tappade energin till den med under tiden som varit. Konstigt nog.
Hur som helst så åkte löparskorna på. Och som jag älskade det. Känner verkligen en viss form av frihet, när det bara är jag och musiken.
Skulle iofs ljuga om jag sa att det var en piece of cake idag. Det var det definitivt INTE.
Misstaget: Gav mig ut i gassande sol.
Resulterade i att jag kände mig lite smått överhettad och det blev inte en alltför lång runda. Men några kilometer betade jag av iaf.
Imorgon sparkar jag igång med pumpen tänkte jag.
Kan ju absolut inte finna mig i att tappa formen så här nära sommaren. Vore skandal av mig.
Fast det räckte ju med löprundan idag för att inse hur mycket jag saknar min träning oxå.
Tänk; ingen lyckades knäcka mig den här gången heller!
Större och starkare och med en hel del jävla insikter om folk och fä...
Och en stoooor bunt med kramar till de vänner som finns där när det behövs och som hjälpte oss igenom det här och valde att inte lyssna till löst prat.
DET är stort av er och jag älskar er alla för det!
Nu lägger vi allt bakom oss och blickar framåt ----->
God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar