måndag 21 februari 2011

Vilken Måndag!

Jag är TOTALT slutkörd som människa nu. Ändå vet jag att jag inte kommer sova en blund inatt för jag kommer vara så orolig för min lilla tjej!

Så, hur har dagen sett ut då?
Började med att jag stöddigt nog tänkte bege mig till jobbet vid halv sex imorse. M har enträget tjatat på mig om att jag måste uppsöka läkare för min envisa "förkylning". Men inte jag inte.
Hur som helst, klev upp när klockan (Micke:)) ringde. Irrade runt här en stund till jag faktiskt fick lov att inse: jag är inte frisk än!!!
Med den insikten släpa jag mig tilbaka till sängen och kröp ner under täcket igen. Ringde VC vid åtta och fick en tid till familjeläkaren på eftermiddagen.

Kom dit. Han checkade av hur jag mått och så den sista tiden, ja, så där som de gör ni vet?! Sen tog han till våld. Eller...det kändes så i alla fall när han började knacka på mina bihålor och i min panna. Konstaterade att jag inte såg alltför snygg ut i slemhinnor och så. Skrev ut två mediciner och jag sa att jag måste ju ändå gå och jobba imorgon så hur många da´r tar det innan medicinerna gör verkan?
- Du ska äta penicillin till att börja med några dagar, innan du jobbar. Fick jag till svar och blev sjukskriven hela veckan!
Den andra medicinen har jag inte stenkoll på vad det är, men det ska tydligen hjälpa mot den svåra sjukdom (läs; infektion:)) som jag bär på ihop med penicillinet.
Inte så optimalt med pengaförlusten just nu när jag spar till en resa. Samtidigt skönt att med gott samvete och utan stress få friskna till ordentligt...

Kommer hem. Ska börja med middagen och får då in en gråtande Amanda som knappt får av sig ytterkläderna. Jag tänker att hon sjåpar sig lite bara. Säger att hon gjort sig illa. Sen lägger hon sig på soffan. Minuter senare sover hon som en stock. Jag väcker henne och säger att hon får minsann äta lite middag innan hon somnar. Hon reser sig och går iväg. Hon kräks...i sin papperskorg!!
Ringer Micke och säger att Manda fått magsjuka.
Sen ska hon gå in på toa och jag går för att titta till maten. Kommer tillbaka och hon ligger på sängen, med trosor och byxor uppdragna bara till hälften. Helt utslagen ligger hon där stackaren. Jag får ingen riktigt kontakt med henne, samtidigt som jag har maten på spisen och måste hålla koll på den. När jag så kommer tillbaka igen har hon kräkits ner hela sitt golv runt sängen, själv ligger hon bara i sängen och orkar inte ens ropa efter mig. Liten!!
Då slår det mig! Vad gjorde hon sig illa på där ute??
Frågar henne och hon mumlar nåt om att hon ramlat. Jag ringer grannen, eftersom hon lekt med deras pojke, för att höra om de visste vad som hänt. R berättar att hon slagit huvudet och sedan får jag veta att hon ramlat ner i en grund de grävt där de håller på att bygga ut sitt hus. Tippar på ett fall ner på dryga metern och där det även fanns betong (?) på botten.
Ringde in och fick komma till akuten. Fick på henne kläder och hon kräks en gång till innan vi kommer iväg. Vid det här laget var jag så jäkla nervös, så att jag sjäv har feber, känner mig hängig och så, det lyckades jag på nåt vis förtränga. Ända till jag pusta ut på akuten. Då kom allt tio resor värre istället. Men det var bara till att låtsas som det regnade och fortsätta förtränga.
Fick till slut träffa doktorn som undersökte henne ordentligt! Både neurologiska tester och kolla så hon inte hade fått blödningar i öron osv...
Han konstatera att hon fått en kraftig hjärnskakning med tanke på att hon kräkits så mycket och varit så borta. En röntgen gjorde man inte gärna på barn om det inte fanns stora skäl till det, sa han. Eftersom man inte vet hur strålningen påverkar barnens hjärna så utsätter man dem inte för det om det inte är absolut nödvändigt. Men jag kände mig trygg med läkaren jag träffa så jag litar på han helt.
Han sa att jag ska väcka henne med jämna mellanrum under natten, typ varannan timme och kolla så att hon är kontaktbar. Verkar hon det minsta oklar eller kräks igen så skulle vi komma in direkt.
Nu har liten somnat här bredvid mig i soffan och jag ska försöka återhämta lite krafter och åtminstone vila även om jag inte kommer somna...
Det behövs!

En lång dag = ett långt blogginlägg!
Hoppas ni alla har haft det liiite bättre.

God Natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar