Idag är det ett helt år sedan du lämnade oss.
Tänker på dig och saknar dig...
Minns när jag var liten och alltid skulle sova hos er. Hur du satt vid ena kanten av soffan och tittade på tv, jag tyckte om att krypa upp där bredvid dig och titta...
Mitt allra starkaste minne har jag faktiskt av den kvällen när Palme blev skjuten. Vi satt där och tittade på nyheterna och de talade om att statsministern hade blivit mördad. Jag hade precis fyllt 8 men minns det än idag så tydligt.
Jag minns hur roligt jag tyckte det var att vara med dig på jobbet i kyrkan. När vi förberedde gudstjänster och jag hängde upp psalmnumrena på tavlorna. Och hur fascinerad jag var av att titta på prästens kläder som hängde inne i sakristian.
Hur spännande det var att smyga upp till stora orgeln och klinka lite...
Och hur jag alltid tillrättavisade dig när du svor inne i kyrkan...det var ju absolut förbjudet enligt mig :)
Och när det blev dags för julen inne i kyrkan...vad mysigt det var.
Morfar, du var den bästa och du fattas oss...
Men jag tänker på dig och ler åt alla dina tokigheter :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar