En ensam fredagkväll...

Eller, egentligen bara de sista timmarna nu!

Började dagen med att helgstäda. Sedan kom barnen in och tjata hål i öronen på mig om att få åka till busborgen för det skulle minsann grannarna göra. Var bara till att fråga om vi fick tränga oss på deras sällskap. Och det fick vi.
In i duschen, sen in till Stan. Eller, först hann kusin Alex ringa och sno åt sig en plats i bilen också. Så först hämta han. :)
Sen for vi.

När jag i godan ro sitter med min kaffekopp så ser jag så sakteliga hur hoppborgen börjar falla ihop och säger till Pernilla;
-Kolla hoppborgen. Den tappar luften.
Vart är våra barn så de inte blir fast där inne. Räknar. 1, 2, 3, 4, 5,6...alla våra syns...*puh*

Nästa ögonblick kommer Alex;
-Tessan, det var inte meningen...
*suck* :)
-Var det du, Alex, fråga jag?
-Ja, jag snubbla på sladden där bakom så den åkte ur.

Blev för faster att gå fram och fråga hur illa det var. Men det var ingen fara. Som sagt bara sladden som åkt ur och slitit bort eluttaget från vägen i farten. Fick inväntas en reparatör som kunde laga.
Blev i alla fall sluthoppat för alla barn ett tag... :)
Nåväl, lite action en helt vanlig fredag piggar bara upp :)

Hem. Lagade mat. Åt. In i bilen. Till Västerås...igen!
Nu lämnade vi av Micke för en pubkväll med några vänner.

Hem. Besök av grannen. Kaffe. Frisör. Grannen korthårig. Och då menar jag KORT!!! :)

Hem till mamma. Hämta Filip. Hem. Natta barn.

Nu sitter jag här. Inte ett skvatt på tv. Kikade dock på en dokumentär om Courtney Love för en stund sen. Vilket jäkla liv människan levt. Skulle under inga omständigheter vilja byta.

Funderar på när mannen vill hem. Om det är nån ide att lägga sig en stund eller om jag ska sitta uppe och vänta till han ringer. Barnen har promt bestämt sig för att jag ska väcka dem när det är dags att hämta pappa för de vill åka bil mitt i natten. Jag funderar på om jag någonsin får dem att somna om efter det i så fall??
Ja, ja...vi har ju sommarlov så vi får väl ta lång sovmorgon i morrn i värsta fall :)

God Natt!