En ensam fredagkväll...

Eller, egentligen bara de sista timmarna nu!

Började dagen med att helgstäda. Sedan kom barnen in och tjata hål i öronen på mig om att få åka till busborgen för det skulle minsann grannarna göra. Var bara till att fråga om vi fick tränga oss på deras sällskap. Och det fick vi.
In i duschen, sen in till Stan. Eller, först hann kusin Alex ringa och sno åt sig en plats i bilen också. Så först hämta han. :)
Sen for vi.

När jag i godan ro sitter med min kaffekopp så ser jag så sakteliga hur hoppborgen börjar falla ihop och säger till Pernilla;
-Kolla hoppborgen. Den tappar luften.
Vart är våra barn så de inte blir fast där inne. Räknar. 1, 2, 3, 4, 5,6...alla våra syns...*puh*

Nästa ögonblick kommer Alex;
-Tessan, det var inte meningen...
*suck* :)
-Var det du, Alex, fråga jag?
-Ja, jag snubbla på sladden där bakom så den åkte ur.

Blev för faster att gå fram och fråga hur illa det var. Men det var ingen fara. Som sagt bara sladden som åkt ur och slitit bort eluttaget från vägen i farten. Fick inväntas en reparatör som kunde laga.
Blev i alla fall sluthoppat för alla barn ett tag... :)
Nåväl, lite action en helt vanlig fredag piggar bara upp :)

Hem. Lagade mat. Åt. In i bilen. Till Västerås...igen!
Nu lämnade vi av Micke för en pubkväll med några vänner.

Hem. Besök av grannen. Kaffe. Frisör. Grannen korthårig. Och då menar jag KORT!!! :)

Hem till mamma. Hämta Filip. Hem. Natta barn.

Nu sitter jag här. Inte ett skvatt på tv. Kikade dock på en dokumentär om Courtney Love för en stund sen. Vilket jäkla liv människan levt. Skulle under inga omständigheter vilja byta.

Funderar på när mannen vill hem. Om det är nån ide att lägga sig en stund eller om jag ska sitta uppe och vänta till han ringer. Barnen har promt bestämt sig för att jag ska väcka dem när det är dags att hämta pappa för de vill åka bil mitt i natten. Jag funderar på om jag någonsin får dem att somna om efter det i så fall??
Ja, ja...vi har ju sommarlov så vi får väl ta lång sovmorgon i morrn i värsta fall :)

God Natt!

Gillar att gnälla!!

Tur att det här är min blogg så det är tillåtet!

Jag är så jäääääääävla less på det här!!!!
Skulle nog vilja dra en lång ramsa....

Helvetes-jävla-piss-idioti vad jag avskyr att må så här! :(

Feberfri = going pretty ok!!

Överlycklig när jag så sakteliga efter två dagar äntligen känt febern avta under eftermiddagen. Tänk så mycket piggare man genast känner sig. Försökte mig dock på att lite snyggt studsa ur mitt nya hem soffhörnet, och lite nonchalant låtsas som att jag var frisk.
Det gick inge bra!
För i samma stund startade någon form av tröskverk uppe i mitt huvud och det var bara att dra ner på farten igen :).
Varför inte bara inse kanske att jag fortfarande är sjuk men på bättringsväg?
Men jag har nog förmågan att tro att jag är liiite, liiite mer övermänsklig än vad jag egentligen är när jag blir så där rastlös :).
Over-super-duper-natural woman...

Dags att ladda barnen för sängen, slänga mannen framför tv:n och AIK match..och för mig återstår...förmodligen lite mer data!

Influensatider = going crazy!!!

Blir galet frustrerad av att vara sängliggande. Och inte nog med det så ska sol-fan skina så man blir ännu mer galen!!!
Missförstå mig rätt nu. Jag älskar solen och just därför blir jag arg när jag inte kan vara ute...
Och jag är definitivt those days inte van att vara still, så hur sjuk jag än är så kryper det i mig!

Var riktigt risig igår. Hade feber, ont i både öron, hals, sprängande huvudvärk och värk i hela kroppen. Idag är nog febern lite lägre, men har bytitis ut mot en rejält, envis hosta istället.
Önskar jag frisknar till snarast, för det suger verkligen att ligga sjuk på semestern.
Och Mickes sista vecka till på köpet.
Men idag fick han nog av att sitta inne och sympatisera med mig så han och barnen packade ihop sig och åkte ut till farfar i sommarstugan :).

Nåväl...har slagit ihjäl lite tid med att prata med Tanja på Fejjan, sen får jag väl döda lite mer tid med massa online spel och musik...
Tackar högre makter för laptops och trådlösa nätverk såna här stunder, för tv:n visar ju aldrig nåt bra iaf...

Nu har kaffet puttrat färdigt, så en kopp på det här så...

Jag kanske överlever...trots allt!

Sjuuuk!

Jag & Amanda åkte in till Västerås för en mamma/dotter dag på stan med shopping. Åt en god räksallad till lunch och hade det bra.
Mot slutet på eftermiddagen började jag känna mig lite seg...och det har inte blivit bättre!
Nu sitter jag här, riktigt risig med feber, halsont, huvudvärk och tung i hela kroppen.
Och det är lagom frustrerande! Jag som skulle ut och springa ikväll och hade tänkt ta mig till gymmet imorgon.
Är så jäkla typiskt!!!

Filip & Micke tog ett biobesök på eftermiddagen. Blev nyaste Shrekfilmen i 3D.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan, kurera mig och tycka synd om mig själv...:)

Borta bra, men hemma bäst!

Så var vi hemma igen. Efter en vecka på resande fot.
Kopplade på husvagnen förra söndagen och gav oss iväg. Uan något särskilt mål. Övervägde Öland en sväng. Men nej, jag tyckte det blev lite för långt eftersom vi skulle till Skara på Fredagen.

Så vi tog sikte på Mariestad istället. En liten idyllisk camping precis vid Vänern. Helmysig och med de mest fräscha och moderna servicehus jag sett.
Filip undrade om vi hade kommit till framtiden. För allt var automatstyrt där man bara drog handen i luften framför väggen...
Var nästan komplicerat att få igång duschen :)
Låg där i tre nätter.

For vidare mot Lidköping. Men där var det käpprätt omöjligt att få tag på en camping. Tokfullt överallt! Förstår inte vad alla ska campa för :).
Fick till slut tag på en camping ett par mil utanför Lidköping. Jag var lite trumpen och surmulen först när vi begav oss. För jag ville verkligen bo i Lidköping :(.
Och inte blev det bättre av att Gps:en tog oss långt ut på landet, och då menar jag låååångt. Sedan ut mot nån mindre skogsväg och jag sa till M, hur i helskotta kommer nån på att bygga en camping mitt ute i ingenstans???
Jag var vid det laget skapligt irriterad och såg framför mig en liten camping i en skogsdunge med tre vagnar, typ!
Såå...döm om min förvåning när det helt plötsligt uppenbarar sig en stooor camping och överfyllt med både vuxna och barn åt alla håll och kanter...där, mitt ute i ingenstans!!
Lixom, hur hittade alla dit?!
Vi fick iaf våran plats och inser att vi har inte rätt kontakt med oss som passar i eluttaget för den campingen....
Så, in i bilen och in till Lidköping och gjorde ett besök på husvagns-svensson!
På Torsdagen gjorde vi en utflykt till en utsiktsplats, oxå in the middle of nowhere!
Lika förvånad blir jag när det där finns en stoooor restaurang och överfylld med folk!!
Så på kvällen tog vi oss faktiskt tillbaka dit för att äta grillbuffé.
Helmysigt med kockar som stog på terassen och grillade både fläskfile, kyckling, kotletter och lammribs!
Så vistelsen ute i ingenstans blev faktiskt riktigt bra! Och jag var nöjd för jag kunde ta mig en rejäl löptur efter skogsvägarna :)

På fredagen for vi mot Skara. Fick världens absolut mest sämsta plats att ställa vagnen på. Hur vi än försökte fick vi den inte rakt!!! Hela marken sluttade och vi fick stå lite halvdant över helgen.
Lördagen tillbringade vi inne på sommarland. Hela dagen. Från öppning klockan 10 till närmare stängning vid 19.
Har insett att Amanda är galet, tokig i karuseller. Så mycket fart och fläkt det bara går ska hon ha. Lite besviken var hon på att Tranan var sönder. Och i ärlighetens namn så var jag oxå det.
Men vi tog gruvbanan istället. Och Amanda tjuter:
- Hääääär går det undan!!!
Sen skulle hon upp igen!
Filip åker, men jag tror det är mest för att inte vara sämre än syrran :).

Igår morse vakna vi av att det spöregnade! Men vid gott mot knata vi in på sommarland iaf. Köpte oss alla en varsin regnponcho och tog karusllerna igen.
Det första jag gör...är att när jag ska ta mig ner för trapporna vid utgången till berg o dal banan så ger jag mig själv en flygtur utför trapporna!!!
Och det var en bit ner...fastnar med ena armen på nåt knasigt sätt så jag vrider den och åker så med den ner hela vägen.
Väl nere så börjar jag gapskratta för Micke tittar väldigt bekymrat på mig och han vet inte själv om han ska skratta eller inte för han vet inte vilket skick jag är i. Men sen när jag börjar skratta så frågar han;
- Gjorde du illa dig?
- Som faaaaaaan, säger jag samtidigt som jag skrattar och en tår letar sig fram för att det gör så jävla ont i armen :).
Och då släpper det för han med och han börjar skratta och talar om hur kul det såg ut när jag flög!
Men....heeey, that´s me! Vad vore en vecka på semester utan att Tessan klantar sig och gör sig illa minst en gång?!

Efter slänggungorna så var vi duktigt blöta upp över öronen alla fyra!
Blev Tacobuffén och sen ut, till husvagnen och bytte kläder. På med högsta värmen i bilen och full fart hemmåt!!!

Jo, men det var en rätt bra vecka trots allt...:)

Före/efter bild

Jo, det har hänt saker...önskar bara att det kändes lika tydligt oxå!

Varför?

Jag har gått ner 28 kilo, hur kommer det sig att det inte känns alla dagar och att jag känner mig tjock och otymplig var och varannan dag?!
Jag borde ju vara nöjd och uppskatta skillnaden, för jag VET ju att det är så mycket som fattas, ändå känns det vissa dagar som att inte ett enda gram har lämnat kroppen...
Jag får inte ihop det i mitt huvud!
Jag vet hur många klädstorlekar jag tappat, och jag älskar att köpa kläder nu, ändå tror jag inte på det!

Det känns bara blähä de här dagarna...
Kan det vara min rädsla för att gå upp i vikt igen som spökar? För det är nånting jag vägrar!!!
Samtidigt som förnuftet säger mig att jag tränar och motionerar flera gånger i veckan, äter inte alltför mycket onödigt, så risken är ganska minimal i dagsläget.
Men att ha burit på all övervikt gör att jag vill ALDRIG mer hamna där!
Har lite att jobba på med självkänslan tror jag bestämt!