Ingen rubrik

Känner mig på tok för slö för att orka skriva. Samtidigt som jag känner att jag vill.
Egentligen har det inte hänt så mycket kul att redogöra för heller...
Börjar mer och mer fundera över vad jag gör här just nu?! Varför inte bara vänta till motivationen innfinner sig istället för att bara fylla ut några rader med massa onödigt dravel, som inte ger mig något över huvud taget. Och ingen annan heller för den delen.

Men...eftersom jag ändå sitter här.
Tror aldrig att jag skrev här igår om min arma hand som fick sig en rejäl snyting av köksbänken?
Skulle leka lite jaga med barnen. Jag var pussmonstret och de var mina "offer". Det jag inte tänkte på, var att våra golv kan vara liiite hala. Så när jag i full fart (min fart) ska runda hörnet i köket så går det lite för fort och jag sopar in högerhanden rätt i kanten på köksbänken. Det vrål jag utstötte i det läget skrämde Amanda så till den milda grad att hon stannade, förstenad, mitt i steget. Och jag i så kraftiga smärtor hänger mig över bardisken i full färd med att klämma fram någon form av tårar, samtidigt som hela min värld börjar snurra och jag känner hur golvet nästan försvinner under mina fötter. Men inte ett smack det syns på handen...till en början. Tar mig till frysen och plockar ut det första jag får tag på, ett paket fryst dill =). Lägger det över handen för att lindra lite. När jag efter en kort stund lyfter för att titta så ser jag hur det har svällt upp och att huden börjar spricka och lite blod vill ta sig ut. Och då blir jag snurrig...igen =) Jag och blod funkar ju inte så bra ihop. Men eftersom jag var själv hemma så var jag ju tvungen att spela någon form av stålkvinna inför mina barn. Som å andra sidan redan hade glömt sin mamma och satt sig vid köksbordet med varsin resekatalog och disskuterade resor...
Det slutade i alla fall med att jag hade ganska så ont i hela armen, hela kvällen, och en dunkande, blå, svullen hand :)
En helt vanlig dag i Therese´s liv... :)