Riktig jä**a pi** dag!!!

Ja rent ut sagt riktigt för jävlig!
Har varit på ett sånt surt humör. Hela livet har bara känts skit-sopigt...
Har haft en sån inre stress över saker jag måste fixa, och det har jagat upp mig så att jag inte fått nånting gjort utan bara blivit helt passiv istället och bara surat, gnällt och rytit och gormat. Sen fått en depp-attack emellan och sen varit irriterad igen. Hur kan det rymmas så mycket känslor inuti egentligen? Det liksom bara bubblar och jag får ingen som helst ro. Så mycket negativa känslor som jag alltför väl känner igen och som jag definitivt INTE vill ha!
Vet inte om mycket beror på att ryggen har krånglat så förbaskat igen och jag går runt med ganska så rejäla smärtor hela tiden nästintill. Kan gå, men det är typ allt. Klarar inte att böja, vrida eller andra plötsliga rörelser. Nyser jag så känns det som nån slår av ryggen på mitten. Man kan ju inte röra sig så mycket som man vill, vilket har lett till att jag som var så fast besluten att verkligen fortsätta med min träning under hösten, har kommit iväg endast ett par gånger för ryggf*n. Sen blir det mycket annat som blir lidandes, både hem och barn. Jag menar, herregud, Amanda får hjälpa mig att få på mig strumporna för jag inte når så långt. Är det helt normalt?
Är så frustrerande. Och inte nog med det, så antar jag att mitt humör har smittat av sig, för Filip lyckas få ett riktigt tok-utbrott ikväll igen. Så vi blir galet osams igen. Och han gråter och jag gråter och vi skäller och skriker på varann. Vet inte, men detta verkar vara vanligt förekommande när Micke jobbar eftermiddag, undrar om lill-killen inte trivs med att pappa är borta på kvällarna?

SUCK! Finns det ett slut på såna här skitdagar???